Ibland är inte turen på din sida.

Precis innan lunch kommer Frida fram till mig i skolan och säger:
- Sofia, jag ska gå hem.
- Varför då?
- Jag mår dåligt.
Hon går hem och dagen fortsätter. Sedan går (nej, jag cyklade) jag hem och när jag närmar mig huset ser jag att bilen inte är där.
"Ah, men pappa har väl den," tänker jag.
Jag kör in cykeln och precis när jag låser den slår det mig att pappa är i Stockholm med sitt jobb och kan alltså inte ha bilen. Jag går fram till dörren. Låst... Jag knackar och ringer på ringklockan. Inget svar. Woho!
Jag låser upp cykeln och cyklar tillbaka till skolan och mötts på vägen av Josefine och Lovisa som är på väg och jag säger plötsligt;
- Ska ni hem till Josefine?
- Ja, svarar de.
- Ehm, skulle jag kunna få låna telefonen hos dig.
Sen förklarar jag allt som hänt och till sist kommer jag hem efter att ha hunnit gå ut med Lovisas hund också. Haha.
Sedan lyckas jag faktiskt ta mig till teatern med Malva och där går det väl lite halv bra och sedan får vi skjuts av mamma hem. Malva blir avlämnad hemma hos sig. Hon ringer sedan till min mobil medan vi sitter i bilen och då har ju hon blivit utelåst såklart. Hennes mamma och lilla syster var på fest och hennes pappa och lillebror på friidrott. (yes, på samma friidrott som jag går på. yeah!) Jag erbjuder mig (snäll som jag är) att cykla och hämta henne. Malva har ju tyvärr inga egna ben att gå på som ni vet.

YEAH, imorgon är det Vårsoaré. För er som är tröga (mohaha) så är Vårsoaré samma sak som Talangjakt.


Yes, bilden har mycket med inlägget att göra. *skratta*
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Om

Min profilbild