- Hej Sofia! Gud vad kul att se dig.
- Hej! Ja, det var ett tag sen.
- Jo, jag hörde att du var på ridning igår?! Hur gick det då?
- Njae...
Precis! Det gick lite njae-aktigt.

Jag fick Fille - en häst jag aldrig ridit förut - och vi hade vanlig dressyr. Allt gick prima-ballerina och vi skulle börja galoppera. Fille galopperade på bra och saktade av till trav när jag drog i tyglarna. Men bara några gånger. 
Vi kommer till bokstaven C på ridbanan och han börjar galoppera (precis som man ska) och jag drar till i tyglarna men han bara ökar farten mer och mer. Han vill helt enkelt inte stanna!  
Det tog ett och ett halvt varv för honom att stanna och då hade jag redan börjat fått tårar i ögonen. Det kanske låter som en fånig sak att bli ledsen över, men det var ungefär som att han skenade i trav. Jag förstår att han var väldigt pigg och så men han ville verkligen inte stanna utan bara ökade farten.  

Imorse kollade vi alla ut genom fönstret och då hade Marios bur ramlat (fast den stod lutat mot inhängaden som tur var) eftersom det blåste så mycket.
UPPDATERING: Mario mår bara bra men var lite uppspelt när vi tog in honom en stund!


För övrigt överlevde jag orienteringsdagen igår. Bravo till mig! Är jag inte värd ett diplom?