Jag älskar dig! Jag älskar dig! Jag älskar dig! Jag älskar dig! Jag älskar dig! Jag älskar dig! Jag älskar dig! Jag älskar dig! Jag älskar dig! Jag älskar dig! Jag älskar dig! Jag älskar dig! Jag älskar dig! Jag älskar dig! Jag älskar dig! Jag älskar dig!
Det var inte rättvist. Det var absolut inte rättvist att just du (ni) skulle behöva försvinna upp till dem eviga hagarna där uppe i häst-himlen. Fan, livet är bra orättvist. 2011-10-13, ett datum att minnas!

Tirana, den första hästen jag någonsin red helt själv. Helt underbart snäll och mysig och vilken häftig galopp! Jag fick bara chansen att rida underbara du två gånger men jag älskar dig ändå. Du var halt, det blev inte bättre. Från och med idag vilar du för alltid i dem oändliga hagarna där uppe. ♥

Bacardi, faaaan! Min första favorithäst. Min enda favorithäst! Jag älskar dig av hela mitt hjärta. Du var den underbaraste, mysigaste, sötaste och vackraste hästen som någonsin funnits på vår jord. Tanken att veta att jag aldrig kommer få säga ditt namn, se hur dina nyfikna öron sticker fram, se dina ögon studera mig nyfiket, aldrig med få känna din mule leta sig runt bland mina fickor efter godis, aldrig få bara krama om dig och andas in din doft. Du var också halt! Du gav tillslut upp. Jag älskar dig, vackra pålle, föralltid och alltid! Jag har varit rädd att denna dagen skulle komma, och nu så är den här. Du finns i mitt hjärta, och där stannar du tills dagen jag slutar andas! ♥

Borde inte tårarna ta slut snart?