Wherever you go, whatever you do; I will be right here waiting for you



'Tiden läker alla sår' - vad är det för en lögn? Jag gråter fortfarande, varje gång jag tänker på dig skär det i hjärtat och jag gråter tills jag tillslut  inte har tårar kvar.
Jag har fortfarande inte fattat att du är borta, att jag aldrig kommer få se dig igen. I min värld står du kvar där i din box, i ett hörn och lyfter långsamt huvudet när du hör att man kommer. För mig är mina armar föralltid runt din hals! Det har snart gått två månader sedan du försvann men sorgen är lika stor.

"Jag säger att jag glömt dig och att allt är helt okej, men fuck it, hur ska jag någonsin glömma dig"

Korta ord bli långa när jag säger att jag älskar dig









Bacardi föddes 1995 någonstans på Irland och var förmodligen jakthäst där. Men år 2004 kom han till ridskolan, då 9 år gammal. Från början var han ingen nybörjar häst och gick nog mest bara med de vuxna, men tillslut till att jag började rida började han gå med nybörjare. Den andra hästen jag någonsin red, det var du! 
Han  var duktig och både dressyr och hoppning, men började med att vägra hoppa de sista månaderna (vilket resulterade till att jag fick sitta på hans manke en eller flera gånger). Han var hur mysig som helst i boxen, fick aldrig nog av en och skulle aldrig göra någon illa med flit. Men bakom den där, som min ridlärare alltid kallade honom, gentlemannen fanns en liten pojke med bus i sig som inte alltid bara var perfekt och gjorde precis som man sa. Det syndes i dina ögon när du var busig! Dem ögon bara lyste.
Du var också krubbbitare, vilket också gjorde till att man inte alltid kunde stå och gosa med honom, eftersom han bara skulle stå och krubbita hela tiden.

Bacardi blev halt under hösten och började magra av, det vägrade ge sig och den 13 oktober var de tvunga att ta bort honom. Om jag bara hade fått veta det tidigare hade jag gjort allt för att rädda dig, hur mycket pengar det än hade kostat mig. Det är klart, de gjorde det bästa för dig, det vet jag! Och jag hoppas inerligt att du galopperar i frid där uppe på de eviga ängarna. Men här nere på jorden är jag svag och saknar dig.

Du är min favorithäst, och det kommer du alltid att vara. What ever happend! ♥ Inga ord kan beskirva hur mycket jag älskar dig, min pojke, min bästa vän, min gentleman. Oh vad jag önskar att du var hos mig nu.

Ni är så jäkla saknade! ♥


Den sista bilden som jag tog på Bacardi. Tagen förra Tordagen! En av de första bilderna jag tog på Tirana. Tirana fanns på ridskolan i över 10 år, och Bacardi i 7 år. Ni är saknade av oss alla! 

Jag skulle bara vilja ta tillfället att tacka;
Bella och Ebba, för att ha kramat om mig och tröstat mig precis efter att jag fick beskedet.
Malva, för medlidandet.
Mimi, för de stöttande orden.
Tess, för att ha suttit hos mig hela långrasten trots att jag fattar att det inte var särskilt kul att sitta bredvid en gråtande flicka med huvudet mellan sina knän.
Moses, för att ha brytt sig när ingen annan (av killarna) gjorde det.
Och alla andra som försökt muntra upp mig, stötta mig eller bara brytt sig. Jag går igenom en svår tid för tillfället då den förste pojken jag förälskat mig i har dött (blivit avlivad) 

Det är ju också faktiskt så att jag i April skapade en blogg till ära för Bacardi, för att hylla världens vackraste häst, och den försvinner inte på ett bra tag. Klicka här för att komma till den!

Bloggningen kommer ligga lite låg de följande dagarna, antar jag.

Livet är inte rättvist

Jag älskar dig! Jag älskar dig! Jag älskar dig! Jag älskar dig! Jag älskar dig! Jag älskar dig! Jag älskar dig! Jag älskar dig! Jag älskar dig! Jag älskar dig! Jag älskar dig! Jag älskar dig! Jag älskar dig! Jag älskar dig! Jag älskar dig! Jag älskar dig!
Det var inte rättvist. Det var absolut inte rättvist att just du (ni) skulle behöva försvinna upp till dem eviga hagarna där uppe i häst-himlen. Fan, livet är bra orättvist. 2011-10-13, ett datum att minnas!

Tirana
, den första hästen jag någonsin red helt själv. Helt underbart snäll och mysig och vilken häftig galopp! Jag fick bara chansen att rida underbara du två gånger men jag älskar dig ändå. Du var halt, det blev inte bättre. Från och med idag vilar du för alltid i dem oändliga hagarna där uppe. ♥

Bacardi
, faaaan! Min första favorithäst. Min enda favorithäst! Jag älskar dig av hela mitt hjärta. Du var den underbaraste, mysigaste, sötaste och vackraste hästen som någonsin funnits på vår jord. Tanken att veta att jag aldrig kommer få säga ditt namn, se hur dina nyfikna öron sticker fram, se dina ögon studera mig nyfiket, aldrig med få känna din mule leta sig runt bland mina fickor efter godis, aldrig få bara krama om dig och andas in din doft. Du var också halt! Du gav tillslut upp. Jag älskar dig, vackra pålle, föralltid och alltid! Jag har varit rädd att denna dagen skulle komma, och nu så är den här. Du finns i mitt hjärta, och där stannar du tills dagen jag slutar andas! ♥

Borde inte tårarna ta slut snart? 

Om

Min profilbild