Den sista bilden som jag tog på Bacardi. Tagen förra Tordagen! En av de första bilderna jag tog på Tirana. Tirana fanns på ridskolan i över 10 år, och Bacardi i 7 år. Ni är saknade av oss alla! 

Jag skulle bara vilja ta tillfället att tacka;
Bella och Ebba, för att ha kramat om mig och tröstat mig precis efter att jag fick beskedet.
Malva, för medlidandet.
Mimi, för de stöttande orden.
Tess, för att ha suttit hos mig hela långrasten trots att jag fattar att det inte var särskilt kul att sitta bredvid en gråtande flicka med huvudet mellan sina knän.
Moses, för att ha brytt sig när ingen annan (av killarna) gjorde det.
Och alla andra som försökt muntra upp mig, stötta mig eller bara brytt sig. Jag går igenom en svår tid för tillfället då den förste pojken jag förälskat mig i har dött (blivit avlivad) 

Det är ju också faktiskt så att jag i April skapade en blogg till ära för Bacardi, för att hylla världens vackraste häst, och den försvinner inte på ett bra tag. Klicka här för att komma till den!

Bloggningen kommer ligga lite låg de följande dagarna, antar jag.