Konstig bild på Toffe jag tog i somras. Konstig vinkel...

Jag har innerst inne haft smått medlidande för de som får rida stallet slöaste häst - Toffe. Sett hur han stannar 10-15 gånger varje lektion och backat och vänt sig åt andra hållet när folk försöker skänkla på honom, inte svänger när folk drar åt det hållet i tyglarna. Samtidigt har jag tyckt att folk faktiskt är för slö för att ens skänkla på honom ordentligt. Allt detta medlidande försvann idag när jag själv fick sitta upp i denna lilla-lilla hästs sadel.
Efter att Åsa frågat om min längd och konstaterat att jag egentligen var för lång för denna lilla C-ponny och sedan kollat min vikt och sett att jag åtminstone inte vägde för mycket så fick jag uppdraget att för första gången rida denna herre. Han stannade 2-3 gånger och varje gång fick jag snabbt igång honom igen. Han svängde åt rätt håll (dock med att en gång försöka springa snabbare åt det andra hållet) iprincip hela tiden. 
Jag är sjukt nöjd över att jag fick denna så svår startade häst att gå nästan en hel lektion utan att stanna. Jag kommer inte längre ha något som helst medlidande och tänka att han säkert är jätte svår att rida, för nu har jag själv bevisat motsatsen. Jag är stolt, somsagt!

Funderar lite på vad jag ska göra med min blogg nu när jag egentligen inte vill eller har tid, ska försöka göra en video och förklara mig så snart jag kan. Vi ses tills dess! ♥